Åldersdiskriminering är ett fenomen som börjar få mer och mer uppmärksamhet i samhället idag. Samtidigt är det en utmaning som vi behöver adressera ännu mer. En av de mest intressanta aspekterna av detta är att fenomenet återfinns inte bara i sociala interaktioner utan också inom lagboken. En fråga inom lagstiftningen är huruvida ålder bör utgöra en viktig faktor för hurdana levnadsvillkor individen ska vara berättigad till.
“Goda eller skäliga levnadsvillkor?”
Josefin, en socionom inom äldreomsorgen, delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Hon poängterar att åldersdiskriminering går att hitta i lagen och tar upp ett konkret exempel för att illustrera detta. Enligt LSS (Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade) Lag (2005:125) har individer upp till 65 år rätt till goda levnadsvillkor. Dagen man fyller 65 år, övergår man dock till att omfattas av Socialtjänstlagen Lag (2021:159) och rätt till skäliga levnadsvillkor. Men varför ska ens levnadsvillkor ändras så drastiskt enbart baserat på ålder?
“Gruppen äldre är inte en homogen grupp”
Josefin betonar att ålderism, är en subtil men skadlig form av diskriminering. Det är inte bara en fråga om att alla över 65 år ska få en individuell bedömning. Utan frågan är även “ska inte äldre ha samma rätt till goda levnadsvillkor, som de under 65 år?” Äldre personer är en mycket heterogen grupp där behoven varierar från person till person, och det är inte rimligt att alla över en viss ålder ska drar över samma kam.
Det är dags att vi granskar vår lagstiftning och våra samhälleliga normer när det kommer till äldres rättigheter. Det är viktigt att vi skapar lagar och regler som behandlar människor utifrån individuella behov och förutsättningar, snarare än att generalisera och diskriminera baserat på ålder.
Denna artikel har till syfte att öka medvetenheten kring åldersdiskriminering och uppmuntra till en öppen dialog om hur vi kan skapa ett mer rättvist samhälle för alla, oavsett ålder. Läs mer om ålderism här.
