Stunder då Moxiam kunde gjort skillnad
Alla som är anhörig till någon som lever med en demenssjukdom, har nog upplevt situationer då de önskat att de förstått mer, tidigare. Till en början kan det vara svårt att förstå när en person har en demenssjukdom. Till en början är nästan allt som vanligt – personen döljer det försämrade minnet. En sådan situation fick Frida 30 år uppleva.
“Farmor försöker dölja att hon har glömt”
Allt var som vanligt när hon var och hälsade på sin farmor som levde tillsammans med sin man. Men när Frida frågar var farfar är svarar hennes farmor att han inte är hemma. Frida fikar med sin farmor och de spelar fia med knuff. Efter en stund hörs det ljud från övervåningen. Fridas farmor undrar vad det kan vara. Det visar sig vara farfar som är på väg ner, han har tagit en eftermiddagslur i vanlig ordning. Farmor försöker dölja att hon har glömt att han var hemma.
“Med Moxiam hade vi tidigare märkt att vanor ändrats”
Till en början var det oskyldigt, men sen blev det fler situationer som uppstod på grund av demenssjukdomen. Det gick inte längre att dölja och den som drabbades var Fridas farfar, en man som hennes farmor inte längre kände igen. Hade Moxiam funnits vid denna tid hade kanske deras situation sett annorlunda ut, troligtvis hade man långt tidigare märkt att vanor ändrats samt upptäckt avvikande beteende. Anhöriga hade kunnat se situationen som utvecklades. Istället gick det väldigt snabbt och anhörigas första tecken att farmor hade drabbats av en demenssjukdom var att hon inte längre mindes farfar.
Hur tror du Moxiam skulle kunna hjälpa situationen med din farmor?
Det jag tror hade skapat mer trygghet är att man hade märkt betydligt tydligare och i ett tidigare skede när demenssjukdomen stegrade och inte hamnat i konstiga situationer som blev belastande både för anhöriga och för farfar. Fanns ju stunder då farmor hade gått ut och gått mitt i natten som inte var så roliga för oss anhöriga som blev väldigt oroliga.
Skulle din farfar fått mer avlastning?
Farfar hade definitivt fått mer avlastning, då vi hade fått en snabbare kommunikation om när saker faktiskt hände och inte fått det återberättat efter det skett. Man hade kunnat sätta in stödresurser betydligt tidigare när det var mycket som istället försöktes mörkas.
Skulle hon kunna svara i telefonen när du ringer? Det garanterar ju inte att du skulle behövt åka till henne ändå?
Hon hade garanterat svarat i telefon, vi hade en god relation och en bra teknisk grundförståelse och reagerade på situationer. Man hade kunnat ringa henne om man såg att exempelvis ytterdörren öppnades vid en ovanlig tid och åka dit om hon inte svarade i telefon för att stötta farfar.
För att få mer information om demenssjukdomar – klicka här.
